Hemsidan kan se konstig ut i Internet Explorer 9 och äldre; använd en senare version för bättre funktion.

Vad är Tai Chi?

Tai Chi är en kinesisk träningsform med långsamma mjuka rörelser som stärker mental och fysisk hälsa, sänker stressnivå och mjukar upp stela kroppar.

Du har säkert sett människor träna Tai Chi i parker, ensamma eller i grupp, på film eller i verkligheten. På avstånd ser det ut som en dans i slow-motion, när man tittar närmare ser man att det är så mycket mer; en blandning av meditation i rörelse, kampkonst och hälsoövningar.

Vem som helst kan träna Tai Chi, oavsett om man är vältränad eller otränad, gammal eller ung, troende eller inte.

Historia

Tai Chi har utövats i Kina i minst 800 år, och har utvecklats ur Qi Gong, vars historia sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden.

Enligt en legend var grundaren av Tai Chi taoistmunken Cheng San Feng, som såg en kamp mellan en orm och en trana. Deras rörelser inspirerade honom till utveckling av nya former av självförsvar, som lever än idag i till exempel Kung Fu. Även japanska kampkonster som t.ex. Aikido har sina rötter i Tai Chi. Många av namnen på rörelserna i Tai Chi är inspirerade av naturen, som till exempel ”Den vita tranan breder ut sina vingar”.

Under en tid var det förbjudet att utöva kampkonster i Kina och överträdelser bestraffades av myndigheterna. Samtidigt var det livsnödvändigt att kunna försvara sig, och olika klaner hade sina egna varianter som hölls hemliga för utomstående. För att kunna fortsätta utövandet och bevara kunskaperna vidare utfördes rörelserna långsamt och kallades för hälsoövningar, vilket inte genomskådades av myndigheterna. Även om detta var en form av undanflykt, upptäckte man också de positiva effekterna på hälsan, och när det åter var tillåtet att utöva kampkonster fortsatte man att träna både snabbt och långsamt.

Tai Chi har sedan utvecklats av bland annat taoist- och buddhistmunkar genom århundradena, men är inte knutet till någon religion. Med tiden uppstod även olika stilar. Några av dem som finns kvar idag kallas Yang, Chen och Sun. Yang-stilen är idag den mest utbredda, även om Chen-stilen får allt fler utövare idag.

Vad får man ut av att träna Tai Chi?

Fysiskt ger träningen bättre koordination, balans och cirkulation, kroppen blir smidigare och rörligare, eftersom många rörelser bygger på att muskler och leder sträcks ut och slappnar av i en behaglig rytm. Rörelserna stärker kroppens inre organ och leder därmed till ökat fysiskt välbefinnande.

Mentalt ger Tai Chi bättre koncentrationsförmåga och kroppsmedvetenhet, och är ett effektivt verktyg för stresshantering. Eftersom Tai Chi är en sorts meditation i rörelse lär man sig att vara mer närvarande ”här-och-nu” och att själv skapa ett inre lugn, vilket i förlängningen innebär ökad livskvalitet och livsglädje.

Olika Tai Chi-former

Inom Yang-stilen (som är den stil jag praktiserar och undervisar i) finns en rad olika Tai Chi-former. Vanligast är att man tränar utan redskap, men det finns även former med svärd, solfjäder och hillebard. Namnet avslöjar oftast formens längd och typ; 24-formen består alltså av 24 olika sekvenser eller "namn", som t.ex. "Bena vilda hästens man" eller "Dubbel vind genom öronen".

Tai Chi 24-form

24-formen, som även kallas Peking-formen eller Beijing-formen, är den mest spridda av alla Tai Chi-former, och samtidigt faktiskt en av de yngsta. Den utvecklades ur äldre former i början av 1950-talet som en enkel ”folkgymnastik” som alla oavsett ålder och kroppskonstitution skulle kunna utföra.

När man lärt sig 24-formen kan man träna tillsammans med utövare världen över, oavsett om det är i Västerås, New York eller Peking.

45-form

45-formen bygger på 24-formen men är lite mer avancerad och mer kraftfull. Om du har tränat 24-form ett tag och känner att du vill gå vidare till "nästa steg" är 45-formen ett bra val.

Som namnet antyder är den lite längre, men om man kan 24-formen känner man igen mycket.

Långa Yang-formen

Den "långa Yang-formen" är nära besläktad med både 24- och 45-formerna, men kanske mer känd än 45-formen.

Svärd

Det finns två huvudtyper av kinesiska svärd – kroksabel och det klassiska raka, tunna svärdet, och det finns Tai Chi-former för båda.

Hillebard

Den kinesiska hillebarden är fränst förknippad med Chen-stilen. Det finns flera mycket akrobatiska former för hillebard och det "långskaftade bredsvärdet".

Solfjäder

I det gamla Kina var solfjädern inte bara något man svalkade sig med under varma dagar, utan även ett dödligt närstridsvapen av metall, och fanns i flera utföranden, t.ex. med vassa utstickande knivar.

En av solfjäderns fördelar var att var att den kunde bäras dold under kläderna, då den tog liten plats ihopfälld.

Solfjäderformerna var traditionellt uppdelade i kvinnliga varianter med två solfjädrar och där kampmomenten är mer dolda, och manliga former med en solfjäder, där kopplingarna till stridskonsterna är tydligare. Idag är kopplingen till manligt och kvinnligt oväsentlig – vem som helst kan träna dessa former.

Dagens solfjäderformer utförs med betydligt fredligare redskap, även om kampmomenten fortfarande är mycket tydliga.

Vad betyder "Tai Chi"?

Tai Chi är en kortform för Tai Chi Chuan. Tai betyder ”fullkomlig” eller ”ultimat”; Chi brukar översättas med ”livsenergi”, och Chuan betyder ”knytnäve” eller ”boxning”. Detta kan tolkas som ”Fullkomlig livsenergi genom knytnäven”, eller ”Den fullkomliga livsenergi-boxningen”.